Martin Nyström: Uvertyrernas tid är nu

01 december 2020

I juni 2007 var Kenneth Branagh i Sverige för att tala om sin filmatisering av Mozarts ”Trollflöjten”. När jag frågade honom vad det var som gav honom idén så svarade han: ”Det var faktiskt uvertyren – där jag hörde en svindlande flykt, upp och ner genom molnen, innan den landar i mörkret.” Att så fångas av en uvertyr, som ju som regel spelas innan ridån går upp, är väl ett idealt förhållande till opera i dag då ridåöppningarna är satta på paus.

När världens främste operadirigent, Riccardo Muti, i helgen ledde en strömmad konsert i Ravenna på operahuset Teatro Alighieri (det var i Ravenna som Dante fullbordade ”Den gudomliga komedin” och avslutade sitt liv) hade den just som tyngdpunkt några av Giuseppe Verdis skönaste och mest rafflande uvertyrer. Ett sätt för Muti att bibehålla den kommunikation med operapubliken som alltid varit hans särmärke.

Tack vare sin italienska bakgrund har operahuset för Muti varit som ett torg där han ett flertal gånger utmanat och väckt sensation med att avbryta föreställningar mitt i spelet – för att vända sig mot publiken och tala till dem. Exempelvis på La Scala i Milano då han tog diskussionen med dem som buade över ett uteblivet höga C i ”Il Trovatore” – en ton som inte finns angiven i Verdis partitur. Eller som när han på operan i Rom, efter ”Fångarnas kör” i samme tonsättares ”Nabucco”, höll ett eldfängt tal mot Berlusconi-regeringens försök att nedmontera det offentliga kulturlivet – för att därefter förena sig med publiken i en allsång av samma kör.

Spellista! Lyssna på Martin Nyströms favorit-uvertyrer:

På scenen i söndags i det vackra Teatro Alighieri sågs Mutis egen Orchestra Giovanile Luigi Cherubini i eleganta svarta kläder och vita munskydd (alla utom blåsarna förstås), vilka i sammanhanget såg ut som stilfulla teatermasker. Och det var just uvertyren till ”Nabucco” som slog mig med en särskild kraft, eftersom den uttrycker något så allmängiltigt i vår nuvarande situation under pandemin. Laddningen mellan en förlamande förtvivlan och viljan till revolt är hela tiden kännbar. Men också, genom dess återkommande koralmelodi, som uttrycker en okuvlig tro på det goda – vad som än händer. En tyglande känsla förenad med ett blottat hjärtas bultande slag, som så ofta återfinns hos Verdi, och som ingen tolkar med en sådan övertygelse som Riccardo Muti.

Detta gäller även i finalnumret som var uvertyren till ”I vespri siciliano”, Verdis kanske allra främsta uvertyr. Även här råder en höggradig spänning mellan det behärskade och det dynamiska, men nu med en närmast dödsföraktande sprängkraft. En känsla av att det gäller livet som gjorde denna konsert, sent i november i Ravenna, till en omistlig hälsning från den italienska operakonstens innersta – i väntan på att ridåerna skall gå upp.

Fotnot: Konserten från Teatro Alighieri i Ravenna finns gratis online på www.ravennafestival.live.

För den som vill höra fler Verdi-uvertyrer med Riccardo Muti rekommenderas cd:n ”Verdi: Prelude & Overtures” (Sony Classical) med Orchestra Filarmonica della Scala.

Läs mer om musik och fler texter av Martin Nyström.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: