Messiaens verk lyste som ett furiöst trots mot pandemin

18 januari 2021

Att förlägga en tredagars internationell kammarmusikfestival vintertid i Göteborgs hamnmiljöer och kalla den Frontside har sin tjusning. Inte minst närheten till den fria utsikten västerut, till den stora världen. Men det har också sina risker. Som förra året då publiken fick lyftas ombord på en färja av däcksmännen på grund av stormvindar och extremt högvatten.

I år skulle Frontside vara ett startskott på firandet av Göteborg 400 år. Men så kom pandemin och firandet har flyttats fram till 2023. Festivalens lokaler kring Röda Sten under Älvsborgsbron är inte säkra, så i stället erbjöd sig Älvsborgs kyrka, som ligger ytterligare en bit västerut, att bli konsertscen för ett liveströmmat program där Göteborgstemat fortfarande gick att skönja.

Genom musik av Wilhelm Stenhammar och av nutida Göteborgstonsättare som Carl-Axel Hall och Bengt Lundin. Samt av Paula af Malmborg Ward och Palle Dahlstedt vars performance på porterflaskor och krogpiano hyllade stadens anrika bryggerikultur och Sveriges äldsta fortfarande aktiva varumärke ”Carnegie Porter”. Dessutom hade festivalen en länk till Prag där den förnämliga Zemlinskykvartetten spelade musik av Bedrich Smetana som verkade som pianolärare och dirigent i Göteborg mellan åren 1856 och 1862.

Det skotska och engelska inflytandet över Göteborg representerades fint med stycken av Judith Weir och Edward Elgar. Men höjdpunkterna var ändå konserten med Anna Petrini (blockflöjter), Malin Broman (fiol), Mime Brinkman (cello) och Karl Nyhlin (teorb och gitarr) som satte barocken i ett häftigt samspel med nutida musik.

Samt öppningskvällen den 15 januari då Hans Davidsson spelade barockmästaren Buxtehude och modernisten Torsten Nilsson på orgel innan det var dags för en av den senares lärare – Olivier Messiaen – och hans ”Kvartett till tidens ände” som uruppfördes på dagen åttio år tidigare i ett tyskt fångläger.

Kanske bidrog detta till det urstarka framförandet som bestods av Malin Broman på fiol, Jakob Koranyi på cello, Simon Crawford-Phillips på piano och festivalens konstnärliga ledare Karin Dornbusch på klarinett. I deras händer blev Messiaens verk till ett furiöst trots mot pandemin som fick svärmar av regnbågar att lysa upp den mörka himlen över Göteborg.

Läs fler texter av Martin Nyström och mer om musik

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: