”Mirga” vevade in härlig energi redan i öppningsstycket

26 februari 2021

I den grekiska mytologin är Lamia kvinnan som älskas eller rent av våldtas av Zeus, drivs till vansinne och slutar som barnamörderska. Med tiden har hon kommit att avbildas som monstruös manslukerska. Inte minst av förra sekelskiftets konstnärsgrupp Prerafaeliterna som i likhet med den brittiska tonsättaren Dorothy Howell nalkades motivet via John Keats erotiskt färgade 1800-talspoesi. Och nog är även tondikten ”Lamia” ett förföriskt stycke musik. Uruppförandet 1919 lär ha blivit en sådan hit att den då 21-åriga kompositören jagades av paparazzifotografer.

Howell – som fick smeknamnet ”the English Strauss” – presenterade redan här en senromantiskt läcker instrumentering med ungdomligt fransk kolorit och delikata träblåsdetaljer som oförtjänt fallit i glömska. Men det är förstås inte bara kvinnor som stuvats undan i musikhistoriens malpåse. Att inte heller Mieczyslaw Weinbergs musik har klingat i Konserthuset förut är minst lika häpnadsväckande. Den polsk-judiske tonsättarens ”Sinfonietta nr 1” är sprungen ur samma sovjetiska kappa som vännen Sjostakovitjs musik.

Den litauiska dirigenten Mirga Gražinyte-Tyla har de senaste åren gjort kometkarriär som chefdirigent för Birminghams symfoniorkester och utstrålade en bländande självklarhet på pulten i Weinbergs veritabla cirkusnummer med ystra yttersatser, judisk folkmusik och graciös sorgsenhet med väl utförda soloinsatser. Under torsdagens hett eftertraktade inhopp, tillika debut med Kungliga Filharmonikerna, vevade maestra ”Mirga” också in en härlig energi redan i öppningsstycket – Beethovens fjärde pianokonsert – med ännu en debutant vid tangenterna.

Den kinesisk-amerikanska 23-åringen Eric Lu är en luttrad tävlingspianist som ännu håller på att växa in rollen som något mer. Han är lyhörd och kristallklar i sitt spel, men gav ett sympatiskt snarare än sensationellt intryck. Det finns helt enkelt ytor att utforska närmare i denna komplexa klassiker som hamnade på hyllan efter premiären och först ett par decennier senare förankrades i standardrepertoaren tack vare Felix Mendelssohn.

Läs mer om musik och fler texter av Johanna Paulsson

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: