Miss Li vill visa sitt mörker klätt i poppig skrud

21 september 2021

Linda ”Miss Li” Karlsson står i förgrunden till utsikten vid Mosebackes terrass när vi möts. En färgklick mot Stockholms grå palett i sin kornblå kostym. Den med ett öga för detaljer känner kanske igen den.

– Jag försöker att vara återhållsam med min konsumtion, så jag har på mig samma kläder ganska ofta. Många artister verkar känna ett krav på att ha nya outfits på sig hela tiden. Den här hade jag till exempel på mig när jag promotade mitt förra album och har haft den i Nyhetsmorgon, två gånger i rad!

Det har gått femton år sedan Linda Karlsson slog igenom som Miss Li. Sedan dess har hon hunnit släppa nio album, nominerats till och vunnit flera priser, tagit en paus och Sommarpratat. Men trots sitt fullspäckade cv har hon aldrig gett ut ett album på svenska.

– Det svenska språket har absolut öppnat en dörr, säger Linda Karlsson.
– Det svenska språket har absolut öppnat en dörr, säger Linda Karlsson. Foto: Jonas Lindkvist

Men på fredag, den 24 september, kommer albumet ”Underbart i all misär”, där några av årets och fjolårets stora hittar återfinns. Däribland ”Komplicerad”, ”Instruktionsboken” och ”Terapi”, som bidragit till att hon blev ”Sveriges mest strömmade kvinnliga artist 2020” på Spotify.

– Alla i branschen har liksom tjatat på mig att jag ska börja skriva på svenska, och jag har alltid sagt nej. Kanske just för att folk har tjatat. Jag tänkte att det kommer hända den dagen jag är redo, förklarar hon.

Insikten om att hon var redo kom en tidig morgon när hon vaknat långt före väckarklockan, med en pirrigt nipprig känsla i kroppen. Hon hade precis spelat in låten ”Complicated” och medan hon lyssnade på den slogs hon av en tanke: Vore inte den här cool att testa på svenska?

– Det var som att upptäcka mig själv på nytt. Och när jag började skriva på svenska kom det så lätt. Det var en så härlig känsla, för nu fick jag ett till språk att uttrycka mig på, berättar hon.

Språkbytet har både underlättat och komplicerat skrivprocessen. Hon upptäckte snart att även om hon hade tillgång till fler ord på svenska, så är modersmålet också naknare och kantigare.

Som tonåring lyssnade hon mycket på Alanis Morisette, och drogs till artistens ärliga tilltal.
Som tonåring lyssnade hon mycket på Alanis Morisette, och drogs till artistens ärliga tilltal. Foto: Jonas Lindkvist

– På engelska kunde jag dra till med något nödrim, men på svenska skulle jag inte acceptera det. Jag kommer inte någonsin bara nöja mig, allting måste vara sanning.

Just sanning och ärlighet har kommit att bli två viktiga grundstenar för Linda Karlsson. Hon berättar om en period runt 2013 då hon ”tappade sig själv”, både som person och musiker. Hon tog åt sig av och anpassade sig efter kritik och dåliga recensioner, i stället för att lyssna inåt.

– Jag försökte vara en annan sorts artist för jag trodde att folk skulle gilla mig mer då.

– Jag försökte vara mystisk och skriva i metaforer, tills jag insåg att det inte är jag. Jag är som en öppen bok och jag kan inte vara på något annat sätt. Det är jättetöntigt att jag stått och försökt vara något annat.

Nu när hon känner att hon hittat tillbaka till sig själv vägrar hon kompromissa med vare sig texter, sound eller sin egen person. Hon beskriver skrivandet som ett grundläggande behov och en form av terapi.

– Texterna är mina tankar rakt upp och ner. De behöver inte lindas in i nåt pretentiöst eller intelligent.
– Texterna är mina tankar rakt upp och ner. De behöver inte lindas in i nåt pretentiöst eller intelligent. Foto: Jonas Lindkvist

Temat på skivan har därför ganska naturligt blivit självrannsakan.

– Albumets fokuserar mycket på vad jag har gått igenom. Ordagrant bara, up front. Jag har aldrig varit så här ärlig mot mig själv och min publik.

Men om man är väldigt personlig blir inte också kritiken det?

– Det kan vara jobbigt att få kritik hur det än är. Men att få massa dåliga recensioner och kritik när man försökt vara någon annan… då har jag ju inte varit ärlig mot någon. Varken mot mig eller mot min publik – och det är mycket jobbigare, svarar hon.

Linda Karlsson är inte rädd för att skriva om sitt mörker, tvärtom. Men hon vill samtidigt göra peppig musik som ska få publiken att känna sig stärkt.

– Även om jag behandlar tunga ämnen och självrannsakan så vill jag klä dem i en positiv, härlig skrud.

Blandningen mellan mörker och energisk pop gäller inte bara texterna. Det har kommit att bli ett signum även för soundet.

Sedan hon började skriva låtar åt andra artister och själv gick över till svenska har hon sakta men säkert rört sig mot ett poppigare sound. Även det hänger ihop med att få vara sig själv fullt ut.

Några av låtarna på skivan har fått en större ljudbild, och rör sig utanför det typiska popformatet.
Några av låtarna på skivan har fått en större ljudbild, och rör sig utanför det typiska popformatet. Foto: Jonas Lindkvist

– Jag ville inte låtsas vara någon annan eller försöka vara kreddigare än jag är. Om jag vill göra en glad låt som låter som Mello på 90-talet så ska jag fan göra det. Det tycker jag känns skitkul och spännande.

I övrigt har produktionen präglats av den förvånande kombinationen av AC/DC och Freestyle. Hon beskriver musiken som ganska rak men med den poppiga 80–90-talsskruden.

För att visa trummar hon på benen på ett sätt som för tankarna till ”Back in black” (en av AC/DC:s mest kända låtar). Hon har en stark önskan att ändra tidigare invanda mönster och hitta nya vägar musikaliskt.

– Förr kunde vi micka upp en korv som slängdes mot en vägg bara för att skapa egna ljud i stället för att hitta något i en digital ljudbank. 2006 hade jag föraktat att använda till exempel syntblås, men nu har jag det och jag älskar det.

Nya låten ”Utan dig” blev klar bara veckan innan deadline. I den förekommer också raden ”underbart i all misär” som fick ge namn åt hela albumet.

– Det var typ det sista jag skrev, och på något vis så kände jag då att nu är skivan komplett. Den raden sammanfattade mina texter och låtar. Det andas alltid hopp i mörkret.

Linda Karlsson vill att även de deppiga låtarna ska ha en upplyftande känsla.
Linda Karlsson vill att även de deppiga låtarna ska ha en upplyftande känsla. Foto: Jonas Lindkvist

Nu är hon redo att avsluta detta kapitel och gå vidare till nästa projekt. Om det blir på svenska, engelska, pop eller hårdrock får framtiden utvisa.

– Nu är jag fri att göra något helt annat, och det kommer jag säkert göra. Jag och Sonny, min låtskrivarpartner, har skrivit jättemycket tung nästan Black Sabbath-aktiga låtar, som fortfarande ligger och ska marineras lite. Det kanske skulle kunna vara nästa steg, men vi får se.

Men innan hon drar i gång med nästa projekt ska hon koncentrera sig på den engelska versionen av albumet som kommer ut i november.

Så efter all denna självrannsakan, har du kommit fram till någonting?

– Tydligen att jag är komplicerad. Att jag är stolt och dålig på att säga förlåt och att jag inte hittat instruktionsboken, säger Linda Karlsson och skrattar.

– Skämt åsido, när man bearbetar och skriver så upptäcker man massa nya saker, och det har varit lite jobbigt också. Men det får bli nästa album!

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: