Monika Fagerholm får Nordiska rådets pris

27 oktober 2020

Monika Kristina Fagerholm hade en särskilt bra dag i söndags. På morgonen hade hon satt sin mobiltelefon på ljudlöst och upptäckte därför först senare att någon försökt ringa henne upprepade gånger.

– Jag undrade ju vad det är för idiot som gör det en söndagsmorgon. Men sedan när jag förstod varför … det var faktiskt out of mind. Jag blev helt chockad – jag har fortfarande inte smält det, säger hon när DN når henne.

– Det här är ju fjärde gången jag nominerats, men det här är ju ett pris som det räcker att bli nominerad till, så jag funderade inte mer på det.

Någon känsla av rättvisa efter att nu till slut ha fått Nordiska rådet litteraturpris har Fagerholm absolut inte.

– Det är många författare som nominerats många gånger och andra som borde ha blivit det. Det här är ett jätte, jätte fint pris och det är prestigefullt och allt det där och mycket pengar. Men det roliga med det är att det här priset har potential att väcka uppmärksamhet för flera böcker. Allmänheten känner ju dåligt till vad som pågår i de nordiska länderna, säger hon.

Vad fick dig att skriva ”Vem dödade bambi”?

– Det var en lång process. Den handlar ju om en grupp våldtäktsmän och den tystnadskultur som uppstår och utvecklas efteråt. Jag har tidigare skrivit om tystnader i ”Den amerikanska flickan” och ”Lola uppochner”. Under de senaste tio åren har jag varit ganska upptagen av att följa med i sådant som sexualbrott och våld mot kvinnor på olika sätt – det man inte pratar om, säger hon.

Den första, ”farsartade”, rättegången mot sexualförbrytaren Jeffrey Epstein för tio år sedan liksom metoorörelsen har varit faktorer bakom romanen. Liksom ett mord på en flicka i hennes idylliska hemort Ekenäs.

Hur tänker du om att synen på den här sortens brott har förändrats de senaste decennierna?

– Någonstans runt förra sekelskiftet inleddes en process och tystnaden och tabuiseringen kring den här typen av våldshandlingar har stegvis ifrågasatts och brutits ner. Finland är det land i Europa som jag tror har haft den näst högsta förekomsten av våld mot kvinnor i hemmet – och vi har inte heller pratat om det. Men också här har det början luckras upp, säger Monika Fagerholm.

Är du klar nu med detta stora, såriga ämne?

– Jag vet faktiskt inte. Fast jag tror att den här tystnadens enorma kraft kommer jag nog att återvända till. Det jag skriver just nu handlar en del om det, men på ett annat sätt.

Dag Johan Haugerud.
Dag Johan Haugerud. Foto: Paal Audnestad

Jämte Nordiska rådets litteraturpris går Nordiska rådets filmpris till ”Barn” av manusförfattaren och regissören Dag Johan Haugerud och producenten Yngve Sæther:

”Ett ambitiöst och eftertänksamt verk som med empati och stort allvar går in i förhållandet mellan barn och vuxna och ställer ingående frågor.”

– Det är en stor ära för oss att över huvud taget bli nominerade, det är ju bara en film som nominerats per nordiskt land, säger Dag Johan Haugerud till DN.

Han sammanfattar deras kritikerprisade film som ”ambitiös”, att den är komplex och rymmer många karaktärer och dessutom är en berättelse med många lager.

– Även om den på pappret handlar om en olycka på en skolgård så är det egentligen efterspelet som följer som är intressant: Hur människor reagerar på det som skett och hur deras vardag påverkas, poängterar han.

– För mig handlar den ytterst om språk och hur vi kommunicerar. Hur vi försöker hitta orden som inte bara kan uttrycka hur du känner utan också att hitta rätt saker att säga till varandra, säger Dag Johan Haugerud.

Verbala utmaningar.

– Ja, den handlar verkligen om hur vi använder vårt språk. Det är ett ämne som återkommer i många av mina filmer och böcker, kanske alla faktiskt.

– När jag har visat ”Barn” i södra Europa så säger alltid åskådarna att den är typiskt nordisk, men inte i meningen att den har en korthuggen dialog utan att kommunikationen är så vänlig och inte så argumenterande, säger han.

– För mig är det en bra sak.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: