Nils Hansson: När Phil Spector producerade kom artisterna ibland i andra hand – han var avsändaren

17 januari 2021

Många har kallats demonproducent genom åren, knappt någon har levt upp till begreppet lika fullkomligt som Phil Spector. Få skivproducenter har blivit lika berömda, eller haft ett sound som har varit lika tydligt igenkännbart – eller inflytelserikt.

Varken Abba, Bruce Springsteen, Ramones eller The Beach Boys hade låtit likadant utan honom.

Läs mer: Phil Spector är död – blev 81 år

Phil Spector-soundet var i början av 1960-talet en så tydlig identitet att det ofta blev sekundärt vem som egentligen var artisten på skivan. The Crystals, Ronettes eller Darlene Love var de mest framträdande artisterna, och för lyssnaren är det ofta långt ifrån självklart vem av dem som framförde ”Be my baby”, ”Then he kissed me”, ”Da doo ron ron”, ”Baby, I love you”, ”Christmas (Baby, please come home)” eller ”He's a rebel”.

I några fall var det rent av någon annan än den som står på etiketten, men det märktes mindre eftersom det var Phil Spector som var den egentliga avsändaren.

Redan tidigt kallades det ”wall of sound”, Phil Spector sade sig vilja skapa ett sound så stort och solitt att det blev som en vägg, eller rent av en mur. Han jämförde sig också med Wagner och pratade om sina låtar som minisymfonier för ungdomarna.

Han kom från Bronx i New York, men flyttade till Los Angeles i början av tonåren, och det var där han redan i high school bildade bandet The Teddy Bears – vars första singel ”To know him is to love him” skrevs av Phil Spector och blev etta på Billboardlistan i december 1958, strax innan han skulle fylla nitton.

Det var dock inte som artist han skulle göra sitt namn, och The Teddy Bears sprack redan året efter medan Phil Spector skrev ”Spanish Harlem” åt Ben E King, jobbade som studiomusiker och producerade originalinspelningen av ”Twist and shout” med The Top Notes (som blev legendarisk med först The Isley Brothers och sen The Beatles).

1961 producerade han ”I love how you love me”, som blev en hit för The Paris Sisters, och ett tidigt exempel på hans typiska sound. Samma år startade han Philles records och blev landets yngsta skivbolagsägare. 1965 hade han sin första stora succé med en manlig grupp i ”You’ve lost that lovin' feelin’” med The Righteous Brothers, året därefter kontrakterade han Ike & Turner och la ner sin själ i vad han såg som sitt stora mästerverk, ”River deep – mountain  high”.

Och när den inte slog i USA tappade han sugen och drog sig tillbaks från både skivbolag och producerande; en rockpensionär vid tjugosex.

Samtidigt som hans sound fortsatte att vara högaktuellt, bland annat som sporre för Brian Wilsons ljudsymfonier i The Beach Boys och som förlaga för nya stjärnor som The Walker Brothers och Dusty Springfield.

När han återkom några år senare handlade det mycket om The Beatles. Phil Spector blev John Lennons husproducent från dennes singel ”Instant karma” 1970. Samma år fick han uppdraget att färdigställa The Beatles outgivna ”Let it be”-album och 1971 producerade han George Harrisons magnum, opus ”All things must pass”.

Han hade alltid varit en excentrisk figur, med vissa enstöriga drag, men från och med nu blev han mer av en vandrande myt. När han producerade liveinspelningen till välgörenhetsgalan ”The concert for Bangladesh” använde han fyrtiofyra mikrofoner samtidigt, under en inspelning med John Lennon avlossade han sin pistol.

Produktionsuppdragen blev därefter färre, och både kring Leonard Cohens ”Death of a ladies’ man” 1977 och Ramones ”End of the century” 1979 finns historier om vapen och vanvett. Efter en svår bilkrasch 1974 såg han därtill allt mer excentrisk ut, alltid med yviga peruker.

Den sista stora produktionen blev Yoko Onos första album efter John Lennon, ”Season of glass” 1981. Ett albumprojekt med Céline Dion strandade på 90-talet, ett tänkt albumprojekt med engelska indiebandet Starsailor ledde till endast två låtar på ”Silence is easy” 2003.

Och i februari 2003 sköts skådespelaren Lana Clarkson ihjäl hemma hos Phil Spector, som hon träffat några timmar tidigare på klubben där hon arbetade. Efter en långdragen rättslig följetong dömdes Phil Spector sex år senare, mot sitt nekande, till fängelse för mord i minst nitton år. Han var fortfarande fängslad när han på lördagen avled, 81 år gammal. Enligt tmz.com i sviterna av covid-19.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: