Passenger är smörig men också påfallande trösterik

14 januari 2021

Med enmansprojektet Passenger har den brittiska musikern och låtskrivaren Mike Rosenberg visat att hans känsla för hits, förstärkta av storvulna stråkar och fyllda av självhäftande fraser, absolut matchar barndomsvännen Ed Sheerans.

Med tiotalet skivor i sin katalog utforskar Rosenberg den stundtals tunna linjen mellan genialt och banalt, och ärligt talat balanserar han ofta på gränsen till det senare…

Subtil har han aldrig varit och trots att han framhåller Bob Dylan och Neil Young som kreativa husgudar låter han oftare som en nära släkting till James Blunt.

Särskilt generiska är låttexterna. Lyriken till nya ”Nothing aches like a broken heart” tycks direkt saxad ur en självhjälpsbok, med sina goda råd om att det är dumt att bli kär igen direkt efter att man fått sitt hjärta krossat.

Med åren har det dock smugit sig in ett större djup i Passengers mastiga produktioner. På ”Songs for the drunk and the broken hearted” visar han en musikalisk mognad och med den – modet att renodla i stället för att överarbeta låtarna.

När han rör sig i de akustiskt, luftiga landskapen lämnar han plats för fler nyanser i så väl ord som toner. Det är en smörig, sentimental skiva. Men också påfallande trösterik. Det känns lite som att få en rejäl kram och i den tid vi just nu lever i är det faktiskt ganska lyxigt.

Bästa spår: ”Sandstorm”

Läs mer om musik och fler texter av Alexandra Sundqvist

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: