Sam Smith: Jag har hittat verktygen som får mig att må bättre

27 oktober 2020

Det har gått åtta år sedan Sam Smith sjöng ”Now I got you in my space. I won't let go of you” i låten ”Latch” med brittiska musikduon Disclosure. Nu tycks omständigheterna vara motsatta, Sam Smith är snarare allas egendom och fansen verkar inte ha någon tanke på att släppa hen.

Mycket har hänt sedan dess. På Wikipediasidan radas närmare 30 vinster och över 70 nomineringar till olika priser upp. Däribland fyra Grammys, en Oscar och tre Billboards.

”Love goes” är sprungen ur hens första riktiga kärlek – och kärlekssorg. Under ett samtal på en videolänk från London berättar Sam Smith om att hantera sina känslor och att förlåta sig själv.

– Mina tidigare kärleksrelationer har alltid handlat om att jag har älskat en person som inte älskat mig tillbaka. Det här albumet handlar om mitt första riktiga förhållande, och det är ju en stor grej... och en fantastisk läxa att lära sig. Det är en sådan annorlunda känsla!

– Jag trodde att mitt första album om hjärtesorg skulle bestå av riktigt mörka och djupa låtar men när det väl hände mig ville jag ge mig in i popmusiken. Jag ville göra allt jag kunde för att släppa mina tankar.

Och det är ett minst sagt poppigt album, som stundtals angränsar till både r'n'b och house. I intervjuer har Smith pratat om att albumets skapelseprocess fick hen att skala av guilty pleasures till enbart pleasures, genom att använda sig av musik hen tidigare skämts för.

Sam Smith
Sam Smith Foto: Universal Music Group

Vilken musik refererar du till som guilty pleasures”?

– Det är många. När jag var barn älskade jag det där. När jag kom in i musikindustrin började jag se den här coola sidan av musik, och det var inte mycket av det jag lyssnade på som passade in längre. Jag kände en skam över det i många år, att min smak inte var cool och att jag inte heller var det.

När vände det?

– Det är nog först nu på senare år, jag började bli stolt över det jag älskade. Låtarna som berörde mig har på ett sätt blivit signaturlåtarna för mitt liv. Det finns inget som heter guilty pleasure. Varför skulle du någonsin skämmas över något som ger dig nöje och njutning?

Men varför tycker vi att viss musik är skamfylld eller pinsam?

– Jag tror att politik ibland läcker in i musiken. Det finns mycket homofobi, sexism och rasism som tyvärr påverkar vad vi lyssnar på. Ibland glömmer vi att musik är ett sådant öppet landskap för olika smaker. Men det är ingen tävling, det är bara konst. Det är skapandet som är det viktiga.

För fem år sedan gick Smith igenom en stämbandsoperation som följdes av ett år utanför rampljuset. Hen återvände med pampiga och hjärtskärande ”Too good at goodbye” och gav prov på synnerligen återställda stämband. Förra året bytte Sam Smith pronomen till hen efter att ha kommit ut som ickebinär några månader tidigare. Studion har varit en punkt som hen under de tre senaste åren aldrig riktigt har lämnat.

– Under tiden när mitt andra album släpptes 2017 hade jag redan börjat skriva det här. Studion är ett rum som förändras med åren. Ibland är det ett rum att sitta ned i och gå riktigt djupt. Ibland är det en plats att ha kul på och få leka av sig.

Vilket rum var studion när du arbetade med ”Love goes”?

– Det var ett tryggt rum för mig att leka i. Att sitta i studion och sjunga sånger är en frigörelse. Även om du tar låttexten ur ekvationen gör sjungandet mig lyckligare. Det hjälper mig att förstå mig själv och livet mer.

Men gick det verkligen att leka i studion mitt under en hjärtesorg?

– Man kan absolut vara mitt i en läkeprocess. Om det var något bra och om det var riktig kärlek kommer man aldrig över det. Det finns alltid i dig. Det är jättefint och jag har accepterat det. Om det stannar med dig för alltid så var det värt det.

Men även om det är omöjligt att komma över någon så verkar det i albumet som att du hittat två sätt att gå vidare? Antingen genom att hitta en ny kärlek eller att förlåta sig själv?

– Jag hade aldrig riktigt förstått grejen med att förlåta sig själv innan jag faktiskt gjorde det. I alla förhållanden är det två personer som försöker vara med varandra, ingen har rätt eller fel. Det kan bringa fram riktigt konstiga delar i dig. En del i att komma över mitt ex var att förlåta mig själv för det.

Foto: Universal Music Group

I intervjuer har du sagt att i ”Diamonds” sjunger du utifrån en rik kvinna som lever i en stor villa och som precis precis blivit lämnad av sin man. Var kommer det ifrån?

– Helt ärligt så hade jag bara kul. Jag var i studion och ville inte skriva om mina egna känslor. Det var min ”sassy diva”-sida som jag ville vända mig till.

Går du ofta in i olika roller?

– Jag går in i karaktärer hela tiden, jag är väldigt flytande på det sättet. Ibland är jag si ibland är jag så. Jag är en extrovert, en introvert och allt däremellan. Det ger mig perspektiv på saker och det ger mig empati. Det visar hur mångdimensionella vi människor är. Vi kan vara vad vi vill om vi inte begränsar oss så mycket.

Albumet var planerat att heta ”To die for” men byttes till följd av coronapandemin som gav titeln en dålig bismak. Vad betyder det nya namnet för dig?

– ”Love goes” symboliserar en tid i mitt liv där jag verkligen förstod vad kärlek var, men också att du inte kan älska en annan om du inte älskar dig själv. Albumet handlar liksom om att komma hem till sig själv genom smärta och sorg. Kärlek är något du när och låter gro, inte något du tar.

På tal om covid-19, hur har ditt år varit?

– Ett år av konstant förändring och tålamod. Jag har varit upptagen med att resa runt i världen och sjunga i åtta år. Jag kastades in i kändiskap redan som 21-åring med framgång, pengar och allt vad det innebär. Det är lätt att glömma vad som är viktigt. Pandemin har påmint mig om vad som spelar roll: familj, vänner och kärlek.

Vad gör det med din musik?

– Jag är på en plats där jag skriver direkt från själen. Jag gör väl alltid det på ett sätt, men jag tror att jag har hittat en djupare plats i mig själv. Min nästa platta blir nog en soulskiva... eller i alla fall mindre pop och elektroniskt, säger Sam Smith och tillägger:

– Jag tror att jag har insett vikten av att gå tillbaka till sina rötter, att sätta ned dem i jorden. Jag känner ett lugn just nu. Det får mig att vilja sjunga om ro, frihet och för sångens skönhet.

Hur har du funnit det där lugnet?

– Mycket terapi, mycket accepterande och mycket vardagsarbete. Jag känner inte såhär hela tiden och jag kommer säkert att känna mig ångestfylld snart igen, men jag har i alla fall hittat verktygen som får mig att må bättre.

Det här är ditt första album på tre år, och du tycks ha mer att berätta än någonsin. Hur känns det låta världen ta del av din hjärtesorg?

– Gosh... jag är exalterad men inte så nervös den här gången faktiskt. Jag är så stolt över var jag har hamnat de här senaste åren. Att vara ärlig i min musik har alltid hjälpt mig. Mina album är dokument över mitt liv, som dagboksanteckningar till musik. Min musik går dit mitt liv går.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: