Sanna: Konsten att slippa en nära-döden-upplevelse

22 maj 2019

Jag sitter i en annan del av världen och ojar mig för mitt, när jag på grund av kommunikationstvång och bristande självdisciplin tar ett varv på internet. Då blir jag glad! 

Mycket är hemskt deprimerande på internet, så glad blir man inte så ofta. Ibland måste jag stänga av både internet och förmågan att ta in. Det finns saker som ibland är en medmänsklig, ibland medborgerlig, plikt att känna till. Men ibland tänker jag att jag förstår - utan att veta det värsta. Särskilt om det handlar om barn.

Att sluta ena ögat men tro att man ändå ser lika bra är antagligen självbedrägeri.

Men nu blir jag alltså uppåt.

För så här på avstånd har jag följt upprördheten på öa, som man säger där. Till det fina med den platsen hör att man kan dö där, om man ska hårdra det, och att det finns en plats för den som är lite gammal och kanske inte grejar precis allting själv längre, eller kanske har mist den som har fixat det mesta.

Så på öa finns inte bara ett par vackra kyrkogårdar utan också ett äldreboende, där det naturligtvis går bra att bo även om man inte alls tänkt dö än på ett bra tag. Förutsatt att man får plats.

Men nu hade problem uppstått, för nästan ingen kunde jobba där under sommaren, så boendet skulle sommarstänga och de som bor där skulle båtas därifrån, jag får en bild i mitt huvud av något slags ofrivilligt gammelsommarkollo.

Det låter som en nära-döden-upplevelse.

Riktigt så illa var det nog inte, men det vet man ju att den som är lite gammal och lite skruttig trivs bäst hemma, och inte i något tillfälligt rum någon tillfällig stans med tapeter man inte känner igen och konstigt fika. 

Kanske har man seglat haven runt, men sen vill man hem. 

På öa blev folk genast misstänksamma, det luktade permanentstängning lång väg. Och så är det med folk, att blir de förbannade på riktigt så demonstrerar de, i fin demokratisk tradition, och säger ”va fan” till de som bestämmer.

Det tog ett par veckor och en del rabalder, och ingenting är förstås säkert i det långa loppet, men öppet i sommar ska boendet hålla, bestämdes det.

Sensmoral? Det kan ordna sig, i vart fall för nu.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: