Sebastian Murphy från Viagra Boys: ”Jag har alltid skrivit låtar från ett ställe av extrem ångest”

06 juli 2022

När Sebastian Murphy dyker upp på min datorskärm har han på sig glasögon i clubmaster-stil och ett par rejäla hörlurar. Han sitter i något halvskumt backstage-område med fängelseblå väggar – om några timmar ska han upp på scen i München. ”Lös” står det tatuerat i pannan på honom.

– Det betyder att jag är lose. It means I am lose, man. Att vara lös är att vara… inte stel. Man är skön och lätt att ha att göra med.

Sebastian Murphy föddes 1990 i Kalifornien i USA. Hans pappa är amerikan och hans mamma är från Sverige, och hon lärde honom att tala svenska när han var barn. När han 17 år gammal hade hoppat av high school och kände att livet höll på att ta en negativ vändning flyttade han ensam till Sverige för att komma bort från allting. Sedan dess har han framför allt livnärt sig som tatuerare, men tjänar nu vad han behöver på musiken.

Dagen vi möts är kanske Sebastian Murphy inte så lös. Hur trevlig han än är verkar han vara lite sliten. Men så är han också mitt uppe i en Europaturné med sitt krautpunkgäng Viagra Boys och har därför inte riktigt hunnit vila någonting under de senaste veckorna. Dessutom har han varit sjuk i ett par dagar.

– Turnélivet var lite enklare när man var singel och vild. De första gångerna älskar man det. Nu börjar man kanske ledsna lite... Men när jag får sömn gillar jag att turnera. När det är bra är det riktigt bra, och när det är dåligt är det riktigt jävla dåligt.

Viagra Boys.
Viagra Boys. Foto: Elin Åberg

Över lag mår Sebastian Murphy bättre än någonsin. Så till den grad att det försvårade processen med att skriva det nya, tredje studioalbumet ”Cave world”, som släpps den 8 juli. Tidigare albums texter har präglats av uppbrott med exflickvännen, självförakt, droger och en destruktiv livsstil.

– Jag har alltid skrivit låtar från ett ställe av extrem ångest. Det är bara då jag är kreativ. Inför den här skivan var jag på ett bra ställe och då blev det skitsvårt att skriva låtar. Ska jag skriva om att jag gillar att dra hem till min tjej, kolla på tv, hänga med vår hund och dra ut och fiska? Det funkar inte riktigt.

I stället har han fått skriva texter om vad som händer runt om i världen.

– I tidigare intervjuer har jag sagt att jag inte gillar att göra politisk musik, men nu behövde det bli så. Jag har insett att allt automatiskt blir politiskt i den här världen. Om man bryr sig om andra människor är det politiskt. Allting är politik. Det går inte att undvika.

Omslaget till ”Cave world”. Formgivet av Sebastian Murphys flickvän, serietecknaren Moa Romanova.
Omslaget till ”Cave world”. Formgivet av Sebastian Murphys flickvän, serietecknaren Moa Romanova.

Rent musikaliskt tar ”Cave world” vid där föregångaren ”Welfare jazz” slutade – den monotont riviga postpunken hamrar på som tidigare med närmast frijazziga saxofoninfall. Samtidigt gör gruppen helt nya saker när de närmar sig både new wave och electronica. I ”The cognitive trade-off hypothesis” hör vi även Sebastian Murphy sjunga i falsett i gruppens första poplåt.

– När jag tänker på band jag ser upp till har de alltid gjort skivor som inte låter någonting som förra skivan. Jag tycker att det är kul att testa lite nya vatten, men ”The cognitive trade-off hypothesis” kunde jag först inte lyssna på för att jag skämdes så mycket. Nu gillar jag den, men jag var väl för van vid att spela hård musik.

”The cognitive trade-off hypothesis” tar sitt namn från en teori framlagd av den japanske primatologen Tetsuro Matsuzawa, som försöker förklara varför schimpanser har bättre arbetsminne än människor. Teorin hävdar att människan, när vi under evolutionen utvecklade kommunikativa förmågor – som ett avancerat språk – istället behövde göra avkall på andra färdigheter, som just arbetsminnet.

Genom hela skivan refereras det till primater och allsköns grottmänniskor. Bara titeln ”Cave world” för tankarna till äldre stenåldern, för att inte tala om andra singeln ”Troglodyte”. I sista låten ”Return to monke” skanderas ett mantra: ”Leave society! Be a monke”. Den är baserad på en internetmem Sebastian Murphy såg där en apa helt enkelt uppmanar beskådaren att lämna samhället och återgå till att vara apa.

– Jag satt och filosoferade om apor och tänkte att det vore så jävla mycket härligare att bara vara en apa. De behöver inte deala med den här skiten, den här existentiella skiten vi behöver gå igenom.

– De behöver inte leva med att deras medmänniskor förstör världen och är helt idiotiska. För dem är det bara att käka lite myror och hålla käften. Jag insåg då att apor över lag är så mycket bättre än människor.

”Troglodyte”, menar Sebastian Murphy, handlar till exempel om de skolskjutare, incels och red pill-människor som är benägna att skada sina medmänniskor eller som sitter på internet och skriver om saker de hatar.

– Hade de varit grottmänniskor för en miljon år sedan, hade de inte kunnat göra ett skit. De hade kunnat sitta där med sina tankar och ideologier men de hade blivit totalt förstörda av alla andra apor.

Andra teman på albumet är konspirationsteorier, framför allt kring covid-19-vaccinet.

– Jag tycker att det är kul med konspirationsteorier. Det är absurt hur folk kan ha dessa utdragna idéer, om att någon global elit, typ Hillary Clinton och Stefan Löfven, skulle ha suttit på något möte med alla världens läkare och gemensamt bestämt att ”nu lurar vi de här dumma idioterna, och så snor vi deras pengar”, säger Sebastian Murphy och skrattar raspigt.

Flera gånger behöver Sebastian Murphy byta rum eftersom resten av Viagra Boys då och då dyker upp och väsnas. Om några timmar börjar deras gig. I går var de i Amsterdam. Sebastian Murphy gäspar ljudligt många gånger under intervjun. Jag förstår honom. Bandets konserter är nämligen som en urladdning av rå maskulinitet. Inte bara på grund av Sebastian Murphys nakna överkropp, tatueringar och guldlänkar, eller alla armhävningar han gör på scenen, utan också på grund av starkspriten och burkölen som avverkas snabbare än plektrum. Eller cigaretterna som bandmedlemmar kan tända mitt under en pågående låt och bara släppa sina musikinstrument för att röka.

Numera, menar Sebastian Murphy, är det där mest scenpersonor.

– I början levde vi precis så. Jag var påtänd varje dag i flera år. Men personligen har jag ändrat livsstil helt. Från att ha kört konstant har jag börjat ta livet på större allvar. Flera i bandet är farsor till småbarn, då gäller det att lägga sig vid tio, kolla på ”På spåret” och lyssna på P1. Vi försöker sätta hälsan högre upp i prioriteringslistan.

Ett uppvaknande skedde i höstas, när Viagra Boys tidigare gitarrist och grundare Benjamin ”Benis” Vallé gick bort, 47 år gammal.

Sebastian Murphy vill att det ska stå fina saker om honom.

– Det har varit extremt sorgligt. Men han lever kvar i turnébussarna. Allt som han sade. Han var en stor karaktär och väldigt rolig. Han hade också ett sätt att spela på som ingen kommer att kunna matcha. Han är otroligt saknad.

Han fortsätter:

– Men han hade väl levt en viss livsstil i 47 år och det håller liksom inte, även om det inte var på grund av det som han dog. Ska man hålla på med det här i längden måste man göra det hållbart. Jag har insett det nu. Jag har inte blivit någon svenne till 100%, men jag värdesätter livet mer.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: