Siri Karlsson gör gotisk häxrock för måndårar

27 maj 2022

Siri Karlssons nya album gör mig kluven och förvirrad. Den älskvärda duon med medlemmarna Cecilia Österholm och Maria Arnqvist gör det inte lätt för vare sig lyssnarna eller sig själva. De spelade från början en mjukt egensinnig folkmusik men gör nu en slags påtänd transmusik utan spärrar.

”100 DB” är deras uttalade rockalbum. De träffade trummisen Jonna Löfgren och basisten Felisia Westberg på en fest, spelade Judas Priests ”Pain killer” tillsammans och bestämde sig för att göra en skiva. Men att kalla det för folkrock blir för snävt. Siri Karlsson har mer och mer blivit ett hungrigt genremonster som slukar allt i sin väg: folkmusik, rock, minimalism, electronica, konstmusik. Många har kanske hört deras ledmotiv till dokumentär-serien om Astrid Lindgren. Men det närmaste man kommer Lindgren-land nu är möjligen Katlas grotta.

Några svenska referenspunkter: Goat, Hedningarna, Träd Gräs & Stenar, Fläskkvartetten. En gotisk häxrock för måndårar kanske? De siktar mot den stora dramatiken, men själv låtarna har liksom krympt. Duon kan ibland vara rent påfrestande, som i singeln ”Not my kind”.

Men så! I avslutande extraspåret ”Lay us high”, skrivet till en dronefestival, hittar de faktiskt hem. Det är ett 15 minuter mäktigt stycke med sågande nyckelharpa och nervig saxofon, som hade kunnat vara inspelat av Pärson Sound. Här finns ett mörkt allvar att sugas in i.

Bästa spår: ”Lay us high”

Läs mer om musik och fler av veckans skivrecensioner

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: