Skivrecension: Ant Wan gör en perfekt kombo av svenskt vemod och trap

10 september 2019

Få rappare målar en lika mörk bild av förorten som Ant Wan. Likt amerikanska Vince Staples och Danny Brown ser han främst skotten, knegandet, missbrukandet och ohälsan. Vid första anblick kan det framstå som samma gamla våldsglorifiering, men under grovheterna finns en djup sorg.

På sitt första album fortsätter Ant Wan tonsätta den verkligheten, och sin egen splittring mellan att nå framgång på ortens premisser och att bara vilja dra. Hans säregna kombo av svenskt vemod och trap passar ämnet perfekt. Det är raka mollackord, pianoballader och akustiska gitarrer.

Ovanpå det hörs ett lika unikt croonande. Hans röst är både vädjande och aggressiv. Ant Wan sjunger i rakt nedstigande led från kollegorna Ozzy och Madi Banja, men den som spetsar öronen kan följa spåren hela vägen till Nina Simone.

Bästa spår: ”Kokain city”

Läs fler musikrecensioner av Noa Söderberg, till exempel om nästa hiphopgenerations Einár och Aden x Asme.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: