Skivrecension: Doktor Kosmos uppgraderar sig själva och blir vuxnare

19 maj 2019

Först Bob Hund, sen Doktor Kosmos. Den som gillar svensk megafonrock och politisk pop som teleporterad direkt från 90-talet har fullt upp vid skivspelaren. När de sistnämnda nu släpper sin första skiva sedan 2008 bygger de, likt den demokratiska hundflocken, en poplåt runt en uppmaning till revolution.

Albumet har låtit vänta på sig, delvis på grund av familjebildning, och barn är ett tema som återkommer, särskilt under skivans andra och tveklöst bästa hälft. Det syrligt bedårande, slickt funkiga spåret ”Mina barn” är en vattendelare där Doktor Kosmos uppgraderar sig själva och samtidigt ger comebacken lyster och musikaliska anspråk.

De platta melodierna som inleder skivan glider undan, fram träder någonting vuxnare och mer mångfasetterat, som en ganska poetisk skildring av ett föräldramöte i ”Dagisrevolutionären”.

Bästa spår: ”Mina barn”

Läs fler musikrecensioner av Alexandra Sundqvist, till exempel om hur Bob Hund går från noll till hundra redan i öppningsspåret.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: