Skivrecension: Einár och Aden x Asme gör hiphopen superlokal igen

19 juni 2019

Det går fort i hiphop. Den svenska är inget undantag. För en utomstående kan hajpen kring bolaget RMH, med Silvana Imam, Cherrie och Erik Lundin i spetsen, kännas som i går. Men det är fyra år sedan, och i den här genren är det en evighet. Medan RMH försvunnit, kommit tillbaka i ny skrud och börjat splittras har en mängd nya namn passerat revy: Fricky, Ozzy, Lamix, Jireel, Snövit, Guleed, Z.E, Ros, Ant Wan, Imenella. För att nämna några.

Nästa självutnämnda generation är Einár och Aden x Asme. De förkroppsligar ett annat grundelement i hiphopen, som på ytan kan verka oförenligt med den snabba internetkonkurrensen: en urstark lokal förankring.

Einár, egentligen Nils Grönberg, är uppvuxen i Enskededalen söder om Stockholm. För ett par år sedan blev han en mindre viralsensation genom att heta Nils, vara tolv år gammal och kunna rappa. Ordentligt. Nyheter24 flyttade snart ljuset till nästa roliga klipp, men i Dalen hade någonting satts igång.

Kollektivet Southside TV bildades kring Nils, som började experimentera med egen musik. Den organiska tillväxten, en lokal ryktesspridning som fortplantades nationellt på Youtube, lade grunden för genombrottslåten ”Katten i trakten”. Utan någon skivbolagshjälp sprang han rakt upp i topp på svenska singellistan.

Det var gangsterrap i en mjukt popifierad variant, och debutalbumet går i samma spår. Fokus ligger på rappandet. Det blixtsnabba Eminem-flow som gjorde honom till barnstjärna syns inte till, men han har likväl en imponerande dynamisk rytmkänsla. Farliga rader (”Du är tio av tio som en oöppnad karta tram”) samsas med mer oskyldig lekfullhet (”Det är ett plus ett hon kan matten/Hon är inte fin hon är vacker”) och konstanta berättelser om livet i Dalen.

I texternas skugga hörs desto tråkigare beats. De är platta, digitalt endimensionella och missar jazzrötterna de försöker bygga på. Anledningen är att Nils Grönberg är placerad på HVB-hem och har en enda studiodag i månaden. För att alls hinna skapa köper han färdiga beats från långväga producenter med löpande band-produktion. Förhoppningsvis ger framtiden bättre förutsättningar för samarbete med kollegan HvonGucci, som lyfter alltihop när han får komma till.

Samma sorts lokala hajp som hjälpte Einár har också banat väg för Aden x Asme. Duon från Hammarkullen i utkanten av Göteborg har hämtat inspiration från brittisk afrobeats, och på debutalbumet ”12 till 12” blandas det med amerikanska influenser och fantasifulla röstlekar à la Young Thug. Här hörs hiphopens levande rötter desto tydligare. I ”Min lane” refererar de till Stevie Wonder och låter lika blue som Miles Davis. Beatsen dansar kring rader om att jobba hårt, slappa hårdare och aldrig lämna orten. Eller om de offer som skördats där, som i Cherrie-samarbetet ”Banger”. 

Här finns förklaringen till att svensk hiphop kan vara lokal, nationell och internationell samtidigt. Förorterna är många, och när omvärlden skiter i dem solidariserar de sig med varandra. Ett informellt nätverk av människor med ignorerad livserfarenhet står redo att lyfta den som berättar om verkligheten och samtidigt får folk att dansa.

På så vis kan två östafrikaner från nordöstra Göteborg bilda kör med Nils från Enskededalen. Må den rörelsen aldrig försvinna.

Bästa spår: ”Katten i trakten” med Einár, ”Min lane” med Aden x Asme

Läs fler musikrecensioner av Noa Söderberg, till exempel om den ovanligt insiktsfulle rapparen Loyle Carner.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: