Skivrecension: Fat White Family angriper dagens popmusik på ett slugt sätt

23 april 2019

Popmusik handlar mycket om tajming. Att veta exakt när – och varför – man ska förändra något. Fat White Family har de senaste sju åren varit flaggskeppet i en liten flotta av konfrontativ rock’n’roll och på två älskvärda album tappert kämpat mot en RUT-bidragspolerad samtid. Framme vid det tredje har Londonbandet bytt såväl medlemmar som skivbolag och inlett en ganska omfattande kursändring. 

Tempot har dragits ned och kanterna har slipats av. Ut med de oborstade gitarrerna och stört tutiga saxofonerna, in med syntar från tvivelaktiga science fictionfilmer och, precis som albumtiteln antyder, närmast Beach Boys-aktiga harmonier.

Inget beror dock på att bandet gör reträtt. Snarare låter ”Serfs up!” som att de valt att angripa allt som är fel med dagens popmusik på ett lite slugare sätt.

Bästa spår: ”Kim’s sunsets”

Läs fler musikrecensioner av Mattias Dahlström, till exempel om att Rufus Wainwright lyser bäst när han sjunger andras låtar. 

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: