Skivrecension: Mando Diao gör rock som om det var bred mainstream

21 oktober 2019

Det var väl toksuccén med Frödingskivan 2012 som ställde till det, som bröt så totalt med det tidigare att ingen förstod riktigt vart Mando Diao kunde gå vidare. Tio års garagerock på engelska bytt mot pastoral svensk folkrock, efteråt blev det så vilset att ena frontfiguren Gustaf Norén försvann.

Så nu pratar bandet om behovet av riktiga rockriff på scen och sin skitigaste platta sen debuten. Ändå låter det inte alls så, temperamentet är så annorlunda. Av de hypertaggade kaxighetsrockarna har blivit ett erfaret band som väljer noga mellan stilgrepp och lyckas pressa in tio låtar på bara strax över en halvtimme, utan att något känns det minsta stressat.

Lite som amerikanska The Black Keys: kort, effektivt och refrängstarkt. Just så som bred, vital mainstreamrock borde kunna låta om bred rock fortfarande vore mainstream.

Bästa spår: ”He can’t control you”

Läs fler musikrecensioner av Nils Hansson, till exempel om hur den lilla brödraduon North Mississippi Allstars håller på att växa in i sitt namn.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: