Speedad bromance med Bourne och Batman

14 november 2019

Det finns seriösa studier som visar att valet av bilmodell speglar förarens personlighet. Förmodligen gäller det även för Hollywoodstjärnor. Matt Damon kör en klimatsmart Tesla med avancerad mjukvara medan Christian Bale rattar en gammal Toyota Tacoma med analog kassettbandspelare.

– Jag älskar min gamla pick-up som inte larmar och har sig om man har ”glömt” bilbältet. Jag gillar ”old school”, säger Christian Bale och ler belåtet medan hans slokande mustasch guppar lika bekvämt som en Cadillac Fleetwood.

Han sitter bredvid sin kollega Matt Damon på ett lyxhotell bara ett stenkast från presidentpalatset i centrala Paris. Det är första gången någonsin som de båda superstjärnornas vägar korsas på filmduken: en alldaglig helyllekille från Boston och en excentrisk kicksökare från Wales. Även om de skrattar åt varandras skämt har en ömsesidig respekt är det Bale som tagit plats i förarsätet vilket passar den jetlagade men evigt leende Damon utmärkt. 

Matt Damon som Carroll Shelby och Christian Bale som Ken Miles i ”Le Mans '66” Foto: Lifestyle pictures / Alamy Stock Photo

I James Mangolds verklighetsbaserade racingdrama ”Le Mans '66” spelar två demonridna motormän som revolutionerade racingvärlden genom att ta fram Ford GT 40. En banbrytande bilmodell som hjälpte den amerikanska folkbilsjätten att köra skiten ur det italienska lyxmärket i det mytomspunna 24-timmarsloppet i franska Le Mans 1966 – ”motorsportens Mount Everest”. Bakgrunden var att den personligt förorättade bilbossen Henry Ford II hade beslutat sig för att bryta Ferraris långa herravälde inom racingvärlden. 

Det är inte första gången som det krävande Le Mans-loppet har skildrats på vita duken. Motornörden Steve McQueen var övertygad om att han hade gjort sin bästa film med ”Le Mans” 1971. I stället blev det en publikflopp.

Bild 1 av 2 Steve McQueen i ”Le Mans” från 1971.

Foto: United Archives GmbH / Alamy Stock Photo

Bild 2 av 2 Steve McQueen i ”Le Mans” (1971)

Foto: Photo 12 / Alamy Stock Photo

Nu vill Hollywood alltså försöka göra om tricket med hjälp av Bourne och Batman. Matt Damon spelar den amerikanska racerkungen Carroll Shelby som tvingades trampa på bromspedalen för gott efter hjärtproblem. Som projektledare för Fords racingprogram anlitade han det egensinniga brittiska bilsnillet och testföraren Ken Miles – spelad av Bale. Deras turbulenta vänskap utvecklar sig till ett symbiotiskt förhållande buret av en gemensam kärlek till motorsporten.

– Naturligtvis är det helt galet att sitta i en liten metallkaross och köra i vansinnesfarter. Men alla former av besatthet är ett slags galenskap och de här snubbarna är verkligen besatta, de delar en dröm och har aldrig känt sig så levande som när de sitter i bilen. Jag är inte rädd för farter, men tillåts inte längre att göra det på grund av försäkringsfrågor, säger Bale som skadade ena armen i en motorcykelolycka för sju år sedan.

– Fast för mig går James Mangolds film långt utöver motorsporten. Det handlar om människor som jobbar tillsammans för att åstadkomma förändring, försäkrar Christian Bale och vänder sig mot Matt Damon som vaknar till liv:

– Ja, eftersom jag inte är något fan av motorsport, så var det just detta som jag gick i gång på, säger Matt Damon, som snarare tycks få sina kickar vid pokerbordet. 

– Men jag har i alla fall lite finskt påbrå, så jag kanske kan ta åt mig en viss ära, ler Damon, som just har fått lära sig namndroppa finska F1-stjärnor som Kimi Räikkönen och Mika Häkkinen.

Damon fortsätter: 

– Våra rollfigurer är två män med en gemensam dröm som på kort tid var tvungen att åstadkomma en revolution. Och av detta formade de ett fantastiskt vänskapsband.

Något liknande skulle nog sägas om det lite omaka paret Bale och Damon. Om Matt Damon påfallande ofta får spela den pålitliga, alldagliga slitvargen så är Bales karaktärer oftast mer oförutsägbara, kompromisslösa, demoniska, filterlösa. Under sin karriär har han profilerat sig som en av Hollywoods mänskliga kameleonter, en högintensiv kaospilot som alltid är beredd att kasta sig ut handlöst i alla roller – från Batman i ”The dark knight” till Dick Cheney i ”Vice”. Bale har också ett rykte om sig att vara speciell när han går in i en rollfigur. 

– Christians disciplin är helt legendarisk, säger Damon. Ofta kan vi skådespelare inte låta bli att visa världen hur hårt vi arbetar inför en roll med research, träning, bantningsmetoder eller vad det nu är, men Christian är helt tvärtom. Som kollega kan jag se alla tusentals timmar som går in i en scen, men det är aldrig något han skryter eller pratar om. För honom är rollen något personligt. Man sugs bokstavligen in i hans värld när man står bredvid honom. 

Christian Bale ler lite åt komplimangen men försöker att avmystifiera jobbet.

– Efter att ha hängt med honom, vet jag ju att Matt är Matt – och inte Shelby. Det betyder att jag måste anstränga mig dubbelt så hårt för att inte se honom som Matt när vi ska göra en scen. Och jag vet att han ser att jag är Christian och tänker: ”Jag ser dig nog, Christian och vet precis vad du håller på med!” skrattar Bale.  

Damon menar att det går utmärkt att använda bilkörning som en metafor för skådespeleri. 

– I filmen liknar Miles bilkörning med balett. Det handlar om att använda fötterna med lätthet och precision. Som yngre skådespelare gjorde jag ofta misstaget att trycka för hårt på gasen, när man blir äldre inser man att det handlar om det lätta anslaget, att slappna av och låta det hända, säger Matt Damon.

Idén med ”Le Mans '66” var att skapa en autentisk och analog känsla utan digitala effekter. Numera används datorer för att beräkna hur bilarna kommer att reagera i skarpt läge. På den tiden var det mer ”trial and error” ibland med dödlig utgång. 

– Vi ville få publiken att smaka på g-krafterna, få uppleva hur det skulle kännas att sitta bakom ett tunt aluminiumskal och gasa på i över 300 km/tim på franska landsvägar under ett dygn i olika sorters väder och mörker, utan att veta om bromsarna skulle fungera, säger Bale utan att riktigt kunna dölja sin entusiasm. 

Inför inspelningen drillades han på en racingskola i Arizona tillsammans med sin stuntkoordinator. För Bale, som fick följa med sin pappa på F1-lopp, var inspelningen rena pojkdrömmen. ”Le Mans '66” har också inslag av högoktanig motorerotik när Miles hittar ett slags g-punkt vid 7.000 varv per minut och pratar lyriskt om hur ”allting tonar ut och bilen blir viktlös, försvinner. Allt som finns kvar är en kropp som rör sig genom rummet och tiden”.

Christian Bale låter lika salig när han berättar om hur det var att köra en äkta Ford GT40 från den tiden.  

– Kanske borde jag ha varit rädd, men i stället skrattade jag hela tiden. Kanske är jag galen, men faktum är att jag var helt djävla upprymd och exalterad över dessa underbara ögonblick. Att köra de här jävla ryckiga och nervösa bilarna är rena konststycket. Spinna runt och försöka räta upp dem – fruktansvärt roligt, säger Bale och skapar egna motorljudeffekter med rösten.

Christian Bale som Kim Miles i ”Le Mans 66”. Foto: Lifestyle pictures / Alamy Stock Photo

”Le Mans ‘66” är ett också försök att återskapa den tiden minutiöst ner i minsta detalj, reklamskyltar, banners, racingprogram, tidtagarur, förarhjälmar, åskådarflaggor, mekanikerverktyg. Och framför allt alla vintagebilar av plåt som hyrdes in för svindlande summor och målades om med hjälp av Fords färgbok från 1963. Så gott som alla scener från loppet är inspelat i det verkliga Le Mans mellan Nantes och Paris. Utifrån flera hundra arkivfoton återskapades en fullskalig version av det gamla start- och målområdet.

Den verklige Ken Miles kom från Sutton Coldfield utanför den brittiska industristaden Birmingham. Han hade kört stridsvagn under andra världskriget och blev ett motoräss som flyttade till USA. Under åren har han fått samma sorts etiketter som klistrats på Christian Bale – kompromisslös, tjurig, trubbig, våghalsig, arrogant, svår.

– Det finns en stor missuppfattning om Ken Miles - att han skulle vara den här stöddiga machokillen. Därför var det en underbar lättnad att se korta videoklipp med Miles och se att han var helt ointresserad av att vara macho. Även om vi skildrar en tid där männen dominerade motorsporten totalt, så har det ändrat sig, säger Bale och ler:  

– I mitt hushåll är min fru den överlägset bästa bilföraren. Hon har en sjuhelsikes vänsterfot, säger Bale om sin fru Sandra Blazic, ex-modell och skådespelare.

Även Christian Bale är pigg på att jämföra skådespeleri med racerkörning.  

– Skillnaden mellan oss och F1-förare är att vi sysslar med något mer abstrakt. I ett F1-lopp finns det verkligen ett perfekt sätt att köra ett varv på det snabbaste sättet som går att räkna ut matematiskt. Skådespelarens mål handlar om att fånga något mänskligt och är betydligt mer dunkelt, säger Bale och ler.

– Det finns en idé om att försöka göra detta perfekt – men det enda man kan göra är att försöka. Det folk gillar bäst med mig är när jag inte är mig själv, haha. Att låtsas vara någon annan är det enda jag går att använda till...

Matt Damon börjar plötsligt skratta:

– Jag och Christian pratade just om hur skådespeleri inte direkt är någon färdighet som man använda i riktiga krissituationer. Om apokalypsen kommer skulle vi vara helt hjälplösa, haha.

Läs recension av ”Le Mans '66”

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: