Stämmorna flödade när ljuset dyrkades på Berwaldhallen

23 januari 2021

”Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus”, säger hoppfullt profeten Jesaja. Och riktar sig rakt in i vår tid. En tid då många kanske snarare skulle känna igen sig i poeten Jorge Guilléns svärta: ”Och du är i ljuset/ men jag vet inte var du är/ jag vet inte var ljuset är.”

Men hur som helst måste vi alltid hålla känslan av ”dödsskuggans dal” på rimligt avstånd. Likt den ljusbesatte Vilhelm Ekelund för vilket havet blir en ”svävande ljusväg”. Eller Gunnar Björling för vilken allt blir reducerat till luft och ljus – så att inget skall kunna hindra det levande från att andas, att klinga fritt. Och kanske till och med uppenbara den musik som Dante föreställde sig i ”Den gudomliga komedin” där paradisets bländande strålglans sätter hänryckta himmelska ringdanser i rörelse.

Ljuset som något tonande har också inspirerat kompositörer genom århundradena. I form av soluppgångar, månsken och regnbågar. Men frågan är om inte ”det eviga ljuset” i György Ligetis ”Lux aeterna” från 1966 slår allt – med sin konturlöst flödande stämväv och gnistrande mikrointervall. Ett helt igenom ”sollystet” verk, för att tala med Björling, som utgjorde navet i konserten med Radiokören under sin nye chefdirigent Kaspars Putnins som i fredags sändes i P2 och strömmades på Berwaldhallen Play.

Det statiska hos Ligeti får blomma ut och det eviga blir fullt av händelser

Här fick vi också höra den lettiska tonsättaren Gundega Smites svar på ”Lux aeterna” i hennes ”Light seeking light” där det statiska hos Ligeti får blomma ut och det eviga blir fullt av händelser. Ett intagande verk som mycket smakfullt omgärdades av Arvo Pärts ”Magnificat” och ”Nunc dimittis” där det klockklangsliknande i stämmorna förmedlade något självlysande.

Ingen kör i världen passar väl bättre för denna sorts modernistiskt andliga repertoar än Radiokören. Något de också bevisade i Sofija Gubajdulinas ”Sonnengesang” där kören fick sällskap av Kristina Winiarski på cello, Michael Engström på celesta samt Anders Haag och Roger Svedberg på slagverk i en minst sagt strålande final, tillägnad själva solen.

Läs fler konsertrecensioner.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: