Stuart Murdoch i Belle and Sebastian sjunger om Ukraina, kärlek och tidens ostoppbara gång

28 maj 2022

Stuart Murdoch, 53, lyfter luren i Glasgow, på hemmaplan. Det är en dag kvar tills han och resten av sjumannabandet lyfter mot USA och North Carolina för en världsturné. En som ska pågå i minst ett år genom bland annat Sydamerika, Storbritannien och Kanada. Sverige angör de i januari 2023.

– Min fru gav mig en särskilt hård kram i morse för jag kommer ju vara på resa väldigt mycket det närmaste året. Jag känner mig redan skyldig för allt flygande. Fast vi kommer åka så mycket buss som det bara går, försäkrar han.

Deras nya album har mottagits ovanligt varmt. Somliga brittiska kritiker menar att det är deras bästa på tjugo år.

”A bit of previous” har inte minst bredd. Ni har använt många skilda stilgrepp den här gången.

– Det är kul att du säger det - jag hade inte tänkt på det förrän någon sade samma sak för två dagar sedan. Det var inte vår avsikt och vi kämpade faktiskt inte med att skriva någon av de här sångerna, betonar han.

– Tvärtom var allt väldigt enkelt den här gången. Varje låt är nyskriven. Sångerna bara materialiserade sig.

Hur hamnade antikrigsbudskapet ”If they’re shooting at you”, skivans kanske starkaste låt, på albumet?

– Den skrevs innan attacken mot Ukraina hade inletts och var tänkt att släppas som singel. ”If they’re shooting at you” var ursprungligen som en sång ur mitt hjärta om hur jag ser och känner inför tillståndet i vår värld, säger han.

– Men när den ryska invasionen sedan inleddes så blev ju texten om mänskligt förtryck relevant på ett helt annat vis. Vi ville bidra på vårt sätt.

Stuart Murdochs hustru Marisa Privitera, uppmärksammad fotograf och filmare, tog kontakt med en rad kollegor som arbetade i Ukraina och de lät Belle and Sebastian använda deras bilder från stridszonen till sin video.

– Det blev ett sätt att sprida både information och musik och inte låta ryssarna tysta ner vad som pågår.

Popmusik och politik är en svår materia att hantera.

– Jo, det är speciellt, men jag hade hatat om popmusikens texter och budskap alltid ignorerade frågor om världsläget. Det hade varit direkt deprimerande, säger han.

Han påpekar att han fortfarande inte har skrivit en uttalat politisk sångtext.

– För mig är det svårt att göra något … polemiskt. Fast en del artister kan verkligen det och jag älskar när sådana låtar blir spridda. Kolla på band som Public Enemy och The Specials - eller Bob Dylan - till exempel.

Belle and Sebastian debuterade som en samling tjugo-nånting-musiker med en skräll 1996.

Genombrottet förde snart bandet ut i världen. På nya albumet sjunger Murdoch nu, tjugosex år senare, också om åldrandet i bland annat ”Young and stupid”.

Hur hanterar du den eviga ungdomskulten i din bransch?

– Bra, tror jag (skratt). ”Young and stupid” beskriver egentligen bara hur jag kände den morgonen när jag skrev texten. Hela vårt band älskar fortfarande popmusiken och var vi befinner oss i dag. Vi skördar ju frukterna nu av att ha hållit på så länge, påpekar han.

– Vi kan fortfarande skriva bra musik ihop och det är inte så smärtsamt som det kunde vara förr. Alla förstår varandra. Ytterst så handlar det ju bara om att acceptera att allt förändras över tid, också ens ålder.

Sedan åtta år studerar Stuart Murdoch buddism. En erfarenhet som han säger har förändrat hans utblick och filosofi fullständigt.

– Jag är kristen och går i kyrkan, men buddismen har öppnat andra dörrar för mig också.

I de sista verserna av just ”Young and stupid” medverkar en ung kompis som han lärt känna.

– Det har varit väldigt klargörande och jag gillar verkligen sista raden i slutet av den låten där hon säger ”nothing matters, anyway” - det är ju verkligen buddistiskt. Man undkommer en massa smärta i livet om man inser att inget betyder något.

”A bit of previous” är deras första album på tjugo år som spelats in i Glasgow, där Murdoch fortfarande bor. Mycket har dock förändrats sedan stadens poprykte spreds över världen.

– För tjugo år sedan var ju Glasgow fortfarande helt besatt av gitarrpop. Men vi var samtidigt sena och hade inte någon musikhistoria som den Liverpool fick via Beatles.

– Det var först när sjuttiotalets punk slog igenom som min hemstad fick ett distinkt uttryck. Fast hur det är i dag vet jag inte så mycket om, jag har två små barn som tar det mesta av tiden...

Bild 1 av 2 Sångaren och låtskrivaren Stuart Murdoch i Belle and Sebastian häromåret...

Foto: RMV/REX

Bild 2 av 2 ... och under en konsert 1999.

Foto: Hayley Madden

Två av låtarna på bandets nya album rymmer misstänkt Abba-lika grepp. Något Murdoch inte förnekar.

– Kan man närma sig popmästare som Abba så ska man ju göra det. Vi har alla Abbas musik i vårt blod, poängterar han. Men jag har inte lyssnat på deras nya skiva. Jag är ingen fantast av comeback-album utan föredrar band som just börjat sina karriärer.

Hur har du förändrats som låtskrivare sedan ni debuterade?

– Det är en knepig fråga, men jag tror att ens förhållande till musiken man skriver förändras på samma sätt som när man förändras och åldras i andra sammanhang. Jag hoppas att jag numera är lite mer vis och mindre självupptagen än när vi startade.

– Jag var sjuk i början när vi startade bandet och skrev en hel del musik om människor som jag beundrade för vad de uträttade. Jag betedde mig väldigt mycket som en ... voyeur då. I dag betraktar jag inte folk som lika mystiska eller märkliga som jag gjorde förr.

Han sågar alls inte Belle and Sebastians debutalbum ”Tigermilk” och uppföljaren ”If you’re feeling sinister” från 1996, men betraktar somliga låtar från den tiden med viss skepsis.

– Fast åtminstone hälften är jag fortfarande nöjd med och dem fortsätter jag att sjunga.

Skivrecension: Belle and Sebastian mixar gammalt och nytt

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: