Truligt charmig och konservativ indie av Beabadoobee

16 oktober 2020

Anrika NME har de senaste åren genomfört en hajp av Beabadoobee som får en att minnas en tid när den brittiska musiktidningen under 90-talets slut och 00-talets början närmast på egen hand kunde ”build ’em up and knock ’em down”. Med tanke på att hon är född år 2000 låter den filippinsk-brittiska Beatrice Laos, med sina överstyrda alternativrockgitarrer och texter som på samma gång är ironiska och purungt emo, också överraskande mycket som den tiden. Debutalbumet, som är hårdare än de ep-skivor hon släppt, ligger ofta farligt nära gränsen till att bli ett 00-talslajv för folk som gillar filmen ”Juno” lite för mycket. Det är indie som (ganska konservativ) genre, snarare än förhållningssätt.

Och det jobbiga är att Beabadoobee ibland är så öppenhjärtig och truligt charmig att man, trots allt, lik förbannat, hittar försonande drag med ”Fake it flowers”.

Bästa spår: ”Worth it”

Läs mer om musik och fler texter av Mattias Dahlström

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: