Utsökt spel av högsta nivå på Konserthuset

26 september 2020

Först ut i Konserthusets massiva Beethovensatsning skulle de spela samtliga sjutton stråkkvartetter under våren. Det blev två konserter innan coronan slog till och Cuarteto Casals spärrades in i varsin lägenhet i Barcelona.

Återkomsten nu under fyra septemberkvällar är den spanska kvartettens första framträdanden efter sin långa konsertkarantän. Som en av femtio åhörare kände man sig minst sagt utvald i den tvångsglesa Grünewaldsalen. För här handlar det om utsökt spel på högsta nivå och, som sagt, stråkkvartetter av exklusivaste märke. På fredagen dessutom med Ludwig van Beethovens sällan hörda sjuttonde (?) stråkkvartett i F-dur från 1802.

Egentligen är den nr 7 i ordningen och egentligen är den en pianosonat, närmare bestämt den lilla E-dursonaten op 14 som Beethoven fann lämplig att arra om för fyra stråkar. Resultatet är helt idiomatisk kvartettmusik med klart egenvärde, framförd med precis espri. Här, liksom i Beethovens nr 1, var det Abel Tomàs som med sin lätta stråkföring spelade förstafiol.

I senare och tyngre Beethoven tar Vera Martínez över. En sympatisk roll- och arbetsfördelning, inte minst med tanke på Beethovens krävande förstafiolstämmor. Och för att orka leverera elva stråkkvartetter fyra konsertkvällar på raken …

Höjdpunkten här blev F-durkvartetten från 1800 med sitt hyperromantiska ”adagio affettuoso ed appassionato”. Beethovens kompositioner brukar sällan förknippas med annat än musikaliska strukturer – det anses liksom finast. Men att det här handlar om en tragisk kärleksduett, kanske rentav Romeo och Julia i gravkammaren, är uppenbart. Cuarteto Casals har sinne just för gestik och retorik, och lät sina stråkar smäkta, sucka och vrida sig i smärta.

Men helt befriat från gnissel. Snarare odlar de en luftig klangbild där artikulationen kan få stå tillbaka för raffinerade skuggningar och schatteringar. I snabba växlingar; understundom alltför snabba i ”Razumovskijkvartetten” nr 2. Virtuost, javisst – men jag saknade svänget i Beethovens ryska tappning.

Läs mer om musik och fler texter av Camilla Lundberg

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: