Varför tiger Filter om kopplingen till ytterlighetshögern?

14 augusti 2019

Det hela börjar ganska oskyldigt.

Förra veckan blir jag uppringd av en person som presenterar sig som Ola Sandstig. Han berättar att han arbetar på ett ”granskande” reportage om apatiska barn för magasinet Filter och därför vill intervjua mig om min tio år gamla bok, ”De apatiska”, som utkom 2009.

Det låter som en av många liknande intervjuförfrågningar, men eftersom jag inte känner till Sandstig gör jag en sökning. Det visar sig snabbt att Sandstig knappast är en ”neutral” journalist vad gäller frågan om de apatiska barnen. Han har tidigare skrivit och debatterat om min bok. När jag ringer en före detta kollega på Uppdrag Granskning visar det sig att Sandstig ringt henne och påstått att min bok är ”full med faktafel”. 

Sist men inte minst framkommer det att Ola Sandstig arbetar på en debattbok. ”Kapitel sex kommer att handla om debatten och rapporteringen kring de apatiska barnen”, skriver Sandstig på bokens hemsida. Debattboken, med titeln ”Fake News”, är ett samarbetsprojekt mellan Sandstig – och den tidigare Sverigedemokraten Chang Frick. 

Man kan säga mycket om Chang Frick, men knappast att han är en ”neutral” granskande journalist. Så sent som i helgen beskrev New York Times (10/8) Chang Frick och hans tidning Nyheter Idag som en del av såväl den svenska ytterlighetshögern (far right) som av en ”kraftigt invandrarkritisk, digital ekokammare” med band till en ”internationell desinformationsmaskin, som hänger sig åt att kultivera, framkalla och sprida ytterlighetshögerns invandrarfientliga känslor och politiska krafter”. 

New York Times är inte ensamma om denna analys. 

Förra året visade en studie av Oxford University att Sverige, i samband med valet 2018, var det land där ”junk news”, delades mest frekvent på Twitter av samtliga undersökta länder i Europa. Och de tre sajter som låg i delningstoppen var Samhällsnytt, Nyheter Idag och Fria Tider. De stod tillsammans för hela 86 procent av delningarna. ”Samtliga tre tidskrifter härmar utseendet och det journalistiska tilltalet hos professionella nyhetssajter, därmed ökar sannolikheten för att de uppfattas som legitima nyhetskällor”, sammanfattade forskningsrapporten.

Chang Frick – och hans tidning Nyheter Idag – som planerar att skriva en debattbok om medier tillsammans med Ola Sandstig pekas alltså i en internationell vetenskaplig studie ut som en av huvudspridarna av ”junk news”, något som forskarna definierar som en ”medveten publicering av vilseledande, bedräglig eller inkorrekt information som utger sig för att vara riktiga nyheter”.  

Jag ringer tillbaka till Ola Sandstig och säger att jag inte vill medverka på en intervju under dessa premisser, men att jag givetvis gärna tar en debatt med honom i samband med att artikeln publiceras, helt enligt det pressetiska regelverk som stipulerar att ”den som gör anspråk på att bemöta ett påstående ska, om det är befogat, beredas tillfälle till genmäle.

Nu hör även Filters redaktör Mattias Göransson av sig. För att undvika alla former av missförstånd har jag i ett mejl meddelat honom att jag givetvis önskar ett genmäle på Sandstigs artikel. Göransson svarar – tvärt emot mitt uttalade önskemål – att han beklagar ”att du har avböjt din medverkan”. Och han tillägger i en faderlig ton: ”eftersom det fortfarande finns gott om tid tycker jag att du ska tänka om. Sätt dig med Ola i lugn och ro och beta av det här från ax till limpa.”

Nu börjar jag bli riktigt intresserad av vad det här egentligen handlar om.

Efter ytterligare lite research framträder en helt annan bild än den som målats upp av Filters reporter Ola Sandstig och dess chefredaktör Mattias Göransson.

Chang Frick är inte bara medarbetare till Ola Sandstigs debattbok ”Fake News”, han är också idégivare till projektet. ”För någon vecka sedan fick jag ett samtal av Chang Frick”, skriver Sandstig på sin hemsida den 20 februari 2018 och konstaterar att ”jag kunde inte säga nej till hans förslag.”

Även Nyheter Idag är med i bokprojektet genom den insamlingskampanj som tidningen driver via crowdfunding, där intäkterna går direkt till Ola Sandstigs konto. ”Betalningsmottagare är Ola Sandstig”, skriver Sandstig på bokens hemsida och tillägger: ”OBS: ALLA SOM LÄMNAR BIDRAG FÖRBLIR ANONYMA.”

”När jag och Ola Sandstig bestämde oss för att skriva en bok om ”Fake News”, raljerar Chang Frick på Nyheter Idag (29/10 2018), ”rasslade det in drygt 100.000 kronor över Swish bara sådär.” Artikeln har rubriken: ”Swish-journalistik är nog mer lönsam än du tror.”

Samtidigt som Sandstig arbetar för Filter fortsätter han också sitt bokprojekt med Frick. Den 12 juli i år meddelar de båda skribenterna stolt att de äntligen hittat ”ett etablerat bokförlag som ska ge ut boken Fake news”. ”Ola & Chang”, som de kallar sig på bokens hemsida, berättar också att utgivningen är planerad till våren 2020, det vill säga bara några månader efter den planerade publiceringen i Filter. Som med så mycket annat i detta projekt vill Sandstig och Frick dock inte säga vem utgivaren är. ”Förlaget är hemligt än så länge”, skriver de.

Men samtliga dessa fakta förtigs av Filter.

Sandstig nämner inte sitt samarbete med Chang Frick eller Nyheter Idag med ett enda ord när han kontaktar mig. Både i det första telefonsamtalet måndagen den 5 augusti, samt i ett sms-meddelande samma dag hävdar han: ”Jag gör som sagt ett reportage om apatiska flyktingbarn för Magasinet Filter”. Inte heller onsdagen den 7 augusti, när jag själv ringer Sandstig, nämner han Chang Fricks och Nyheters Idags roll eller medverkan – förrän jag själv tar upp frågan. 

Jag vet egentligen inte vad som är mest anmärkningsvärt: att Mattias Göransson, en etablerad publicist, väljer att gå in i ett projekt med så nära och många kopplingar till det New York Times – och många andra – definierar som den svenska ytterlighetshögern, eller att Filter försöker mörka detta för mig och vilseleda mig med påståenden om att de vill ha en intervju till en text i Filter – när det i själva verket handlar om en del i ett större debattboksprojekt, initierat av Chang Frick och finansierat via Nyheter Idags insamling, vars anonyma bidrag går direkt in på Ola Sandstigs privata konto.

Varken jag – eller någon av läsarna – kommer således att få reda på vem som har finansierat Chang Fricks och Ola Sandstigs bok. Finansiärerna kan vara från Ryssland eller från Ukraina, samarbeten som enligt New York Times förekommit tidigare mellan svensk alternativ media och Putinvänliga kretsar. Pengarna kan komma från den amerikanska extremhögern, eller de kan vara från Sverige. Oavsett vilket har Sandstig och Frick lovat finansiärerna full anonymitet – och läsarna full okunskap.

Det här är naturligtvis en mycket större och vidare fråga än Filters intervjuförfråga till mig. Det handlar om en allt mer alarmerande utveckling där debattörer, likt Ola Sandstig, ena dagen samarbetar med ytterlighetshögerns alternativa tidskrifter, för att nästa dag låtsas ta på sig den objektiva journalistikens granskande roll. 

De apatiska barnen har varit som ett rött skynke för den svenska extremhögern och delar av nätets ytterlighetsmedier. I femton års tid, ända sedan barnens svåra situation först uppmärksammades, har de basunerat ut samma budskap: barnen kan inte vara sjuka på riktigt, det måste handla om manipulering, om fejkande barn eller föräldrar som cyniskt förgiftar de sina för att vinna ett uppehållstillstånd. 

Anonyma vittnen har blandats med rena vandringssägner, ensidigt urval av fakta med ren desinformation. Den viktiga frågan om det faktiskt kan vara så att vissa föräldrar utnyttjar sina barn försvinner i ett misstänkliggörande av allt och alla, i en illasmakande soppa vars ingredienser känns igen från ytterlighetsmediernas behandling av frågor kring invandring, miljö och jämställdhet. Man är inte ute efter någon objektiv beskrivning eller bevakning, det handlar snarare om ett starkt tesdrivet ideologibygge.

Att Mattias Göransson väljer just symbolfrågan kring de apatiska barnen för att engagera sig i ett projekt där även aktörer som Chang Frick och Nyheter Idag är inblandade är ett illavarslande tidens tecken.

Det handlar i grunden om en normaliseringsprocess där nätets ytterlighetsmedier – många av dem grundade av tidigare Sverigedemokrater – gör allt för att bli betraktade som lika trovärdiga som de ”gammelmedier” de ständigt angriper. Och där ytterlighetsmedierna allt oftare understöds i denna process av etablerade aktörer, som i detta fall Filter, som inte verkar tveka inför ett projekt som innebär att man i praktiken delar på såväl personella resurser som research. Men som man – för säkerhets skull – inte öppet redogör för.

Det här började som sagt som en synbart oskyldig intervjuförfrågan, men visade sig snabbt vara något helt annat. Något mycket allvarligare och större. 

Mattias Göransson tycker att jag ska svara på några frågor om en bok som jag skrev för tio år sedan. Det är kanske snarare Mattias Göransson som har en del frågor att besvara om sin syn på mediers oberoende och transparens. Men de frågorna ska kanske inte ställas av mig utan av de redaktioner som fortfarande värnar om en journalistik som ärligt och öppet berättar vem de samarbetar med och under vilka former och premisser – och vem och vilka deras finansiärer är.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: