”Vi tillhör en generation som vill ha kontroll på vårt skapande”

19 oktober 2020

I de sex låtarna gestaltar hon en melankolisk förtröstan. Esther, som bakom artistnamnet också heter Lennstrand, förklarar att hela ep:n handlar om ett brustet hjärta i olika stadier.

– Låtarna är byggda på mina egna känslor, men inte nödvändigtvis självupplevda situationer. Man behöver inte ha fått sitt hjärta krossat för att förstå hur det känns, säger Esther och tillägger:

– Man kan ju befinna sig i en bra situation men ändå träffas av känslan av att förlora den.

Att fabulera ihop känslor och händelser är inte detsamma som att spela någon annan person. Esther har inget alter ego. Däremot har hon väldigt svårt att få ned tankarna på papper, säger hon. I stället sätter hon ihop melodierna och låter orden följa dem. Oftast handlar sångerna om att försöka acceptera en jobbig känsla.

– Jag insåg tidigt att jag inte kan bära någon annan roll än min egen. Det jag skriver om... är det som kommer ut. Jag kan inte blaja ihop en text.

Esther Lennstrand aktuell med nya ep:n ”Better off sleeping with a parachute”.
Esther Lennstrand aktuell med nya ep:n ”Better off sleeping with a parachute”. Foto: Paul Hansen

Den tjugoettåriga artisten Esther växte upp i ett musikaliskt hem. Hennes pappa, Crille Olsson, är musiker och före detta trummis i bandet Fläskkvartetten. När hon får frågan om vad hon lyssnade på för musik som liten så brister hon ut i skratt:

– Min musiksmak sabbades när jag var liten och fick en Smurfskiva. Jag lyssnade bara på sådan där superpop, du vet den jobbiga sorten. Jag tror nog att det var först när jag var typ 12 år som det vände åt det bättre.

Inför gymnasiet sökte hon plikttroget ”'iallafall en” musikskola, vilken hon blev antagen till: Södra latin – klassiskt slagverk. Hon trivdes där, atmosfären var kreativ, men virveltrummorna lämnade hon snart för andra instrument.

I en skoluppgift för tre år sedan sjöng Esther en cover på låten ”Hero” av Family of the Year. Jesper Kouthoofd från syntföretaget Teenage Engineering hörde hennes version och bjöd in Esther till att medverka på festivalen Haven i Köpenhamn.

– I slutet av ett av jam där kom Jesper fram och sa att jag skulle sjunga. Alla andra tystnade och jag sjöng i några minuter. Det var så sjukt nervöst, men jag ville ändå inte sluta, berättar hon.

Efter framträdandet på Haven tog Pontus Winnberg, som hade hört Esther där, kontakt med den då artonåriga sångerskan. I ”panik” struntade hon i att höra av sig på tre månader, men till slut skickade hon ändå två egna demos. Låtarna var ”Wolves” och ”Kvällsgäst” som släpptes i fjol. De sågs snart allt oftare i Winnbergs studio i Mariefred.

– Vi har byggt upp vårt samarbete långsamt. Jag är rädd för att binda mig och bli beroende av en annan person, förklarar hon.

I början av året begav sig det internationellt uppmärksammade bandet Amason ut på en Skandinavien-turné. Med sig som förband hade de Esther som vid det här laget redan hade turnerat med Deportees och spelat ihop med Little Jinder.

Esther skriver fortfarande oftast ihop med Pontus Winnberg. Hon gillar att lämna över en idé och låta en annan person spinna vidare på den för ”då blir det något jag inte själv skulle ha gjort”. Det har hon också gjort tillsammans med Joakim Åhlund (Teddybears) i hennes första men ännu osläppta låt på svenska.

Klara Keller släpper ep:n ”Hjärtefröjd”.
Klara Keller släpper ep:n ”Hjärtefröjd”. Foto: Paul Hansen

Skolkamraten Klara Keller samarbetar också med Åhlund. Till skillnad från Esther skriver hon uteslutande låtar på svenska. Den tjugotreåriga artisten gästade på Håkan Hellströms nya album ”Rampljus” och är dessutom aktuell med sin debut-ep ”Hjärtansfröjd”.

– För mig symboliserar titeln på ep:n en relation som jag var i, en ung kärlek till en äldre person och alla dramatiska känslor som följde av det. Låten ”Hjärtansfröjd” skrev jag först väldigt förhastat men det kom att bli en lång process och till slut en ingång för hela skivan, berättar Klara Keller.

Hela ep:n är fylld av vemodig pop spelad på ''dammiga och trasiga instrument”. Hon började skapa musik utifrån sina dagboksanteckningar. Först på gitarr och sedan piano. Hon lärde sig att spela på dem redan i skolan.

– Jag har skrivit hela mitt liv, hela min skolgång finns faktiskt i dagboksform. Det är liksom något som jag gör än i dag, även om jag skriver om andra saker nu. Lite har jag mognat ändå, säger hon och ler.

Musikintresset kommer helt enkelt inifrån Klara Keller:

– Jag vet inte hur eller varför, men jag har inte riktigt valt det här själv... känns det som. Det är en inre styrka som jag byggt upp under hela mitt liv. Jag har inte haft någon musiker i familjen att följa efter så jag har fått följa mig själv.

Klara Keller och Esther inledde båda sina musikkarriärer på skolan Södra latin i Stockholm.
Klara Keller och Esther inledde båda sina musikkarriärer på skolan Södra latin i Stockholm. Foto: Paul Hansen

Klara Kellers skolår på Södra Latin blev en mindre chock för henne eftersom hon inte umgåtts med musiker tidigare.

– På skolan var det lite: ”Ju fler ackord i en låt desto bättre.” Men min musik har ju aldrig riktigt varit så och därför var det nog ingen lärare som helt förstod vad jag sysslade med, konstaterar hon.

– En lärare kallade till och med min musik för... slajmpop.

I dag gör hon oftast sin musik tillsammans med stjärnproducenten Joakim Åhlund, om hon inte gör det själv det vill säga. För två år sedan samlade hon ihop sina hemmainspelningar och ställde sig med dem utanför Joakim Åhlunds studio i Vitabergsparken.

– Jag lyssnade väldigt mycket då på Yoko Onos album ”Feeling the space”, som har mycket trummor och distade gitarrer. Jag ville göra musik med riktiga instrument och Jocke kändes rätt för jobbet, säger hon och tillägger:

– Han verkar tycka att allt jag gör är jävligt bra. Vi förstår varandra, vilket är jättekonstigt.

Hennes debut-ep ”Hjärtansfröjd” handlar om att dölja kärlek och att skynda på sitt åldrande, att vara gammal och ung på samma gång. Flera av texterna är ett resultat av alldeles för mycket dödtid på Stadsbiblioteket bland ”gamla konstiga lyrikböcker”.

– Ep:n rymmer så himla mycket, varje låt har ett eget tema. Men det finns ändå en röd tråd – att vara 20 till 23 år och heta Klara Keller, understryker hon.

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: