Xenia Rubinos på spännande resa mellan identiteter

19 oktober 2021

Xenia Rubinos tredje album ”Una rosa”, uppföljaren till hyllade ”Black Terry Cat” från 2016, är en lek med identiteter.

”There she is... no, there”, gäckar den amerikanska r'n'b-sångerskan på albumets första låt ”Ice princess”, innan vi plötsligt befinner oss mitt i en 2021-anpassad version av en latinamerikansk folkvisa.

Om Xenia Rubinos ägnade ”Black Terry Cat” åt samhällets bemötande av bruna kroppar, vänder hon nu blicken inåt, mot sina latinamerikanska rötter och såriga relationer. Hon växlar lika sömlöst mellan engelska och spanska som mellan till synes oförenliga genrer, mellan bolero och hiphopbeats, teatralisk jazz och hård electronica, viskningar och rap. I sökandet efter en röst, en identitet, verkar hon hitta flera.

Samtidigt är ”Una rosa” också ett sökande efter ett eget jag utanför en tvåsamhet, efter ett uppbrott. Här snålar Xenia Rubino inte på dramatiken. ”Darkest hour” har till och med skräckfilmsstråkar. Det hade kunnat bli svulstigt, men känns mest förlösande.

Trots hjärtesorgen är ”Una rosa” mer än något annat ett väldigt roligt album. Det sammanhängande temat i kombination med låtarnas många vändningar – mellan språk, stämningar och genrer – skapar en aldrig enformig, cineastisk musikresa, väl värd att ta del av i sin helhet.

Bästa spår:Worst behavior

Läs mer om musik och fler texter av Matilda Källén

Skriv en kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: